Kl 15.05 efter precis elva timmar sedan starten och den längsta dagsetappen i tid återser jag dels, Tommy och Leif, de två bröderna och vandrarhemsvärdarna sedan 14 år tillbaka, dels den backe som jag drömt mardrömmar om i 10 långa år! Med på bilden är också Björn.
För exakt 10 år sedan sprang jag från Skåne och Hörby och Georgshillsskolan (den skola jag då var anställd som lärare på) i ett vad för att eleverna skulle avstå droger. Jag sprang i 8 dagar och avslutade på den nionde dagen med Stockholm Marathon. Mitt mål för en dagsetapp var då precis som i år, Stavsjö vandrarhem som ligger så bra till vid den gamla Nyköpingsvägen, ca 3 mil från Norrköping och som jag efter det besöket vill höja till skyarna för sin service och stora medmänsklighet. För tio år sedan var den dagens löpningsetapp 9,2 mil. Den sista milen går nere från Bråviken upp till Stavsjö. Då jag kommit till nästan halva backen blev det mörkt och Leif en av de två stora medmänniskorna och vandrarhemsvärdarna kom ner och mötte mig med varm choklad. Jag orkade inte springa utan var ganska borta från all sans, det enda jag visste och tänkte på var fram, gå, spring men nå ditt mål. Kl 23.40 nådde jag och Leif vandrarhemmet där broder Tommy väntade med pasta carbonara! De hade inte bara lämnat en nyckel och skrivit vilket rum jag skulle bo på, vilket givetvis de flesta skulle gjort. Men Tommy och Leif är speciella människor, speciella medmänniskor!
Då jag idag den 2 juni kommer till den där backen så blir jag först rädd och tänker på hur det var sist, men redan efter någon kilometer inser jag att den backen jag haft mardrömmar om i tio år, inte alls var så brant och lång som jag fått för mig. Det var bara att jag var på "gränsen" förra gången, en gräns jag inte alls kände av i dag. Jag möttes med samma stora famn och mottagande och nu så ska det grillas i sommarvärmen, för oj, så varmt det blivit.
Jag har avverkat de två jobbigaste etapperna och kommande två är lite kortare. Att inlägget blev lite längre än vanligt är för att jag fått låna en dator.
Tack för kommentarer och må bra alla!!!! Först mat sedan säng, härligt!!!!!
De va juh skönt att Du slaktat backen i dina tankar, och nu fixar Du resten lätt...bra jobbat.. Wulf
SvaraRaderaJag har drömt om den backen i 10 år och trodde den var mycket värre än den var, det var inga som helst problem att enhjula sig uppför men som värdshusvärdarna Tommy och Leif sa: du hade en tom blick och du hade sprungit 9,2 mil så du var verkligen på "gränsen"!
SvaraRadera