måndag 7 juni 2010
Måndag morgon och mitt huvud käns så ... nej då inte tung alls, tvärtom!!!!
Måndag morgon, kl är strax efter 7. Vid den här tiden förra veckan hade jag kört 3 - 4 mil på min enhjuling. Idag har jag bara kört frun till stationen, packat min väska för jobb och sitter nu och äter en varm smörgås gjord i ett smörgåsjärn samt dricker mjölk. I dag har jag lite extra med mig till lunchen, för man kan ju inte sluta helt att bara gå över till normal kost, så bland bananer, ägg, drickyoughurt finns också 5 dl vispgrädde. Grädde som jag druckit varje dag under min utmaning!
Avslutningsvis vill jag ödmjukt tacka alla sponsorer, tack alla som hejat och följt mig, tacka alla okända som stannat och pratat, tacka alla ni på Stockholm Marathon som sprang bredvid mig och pratade då jag sprang baklänges, tacka alla ni i publiken som ropade och skrek: här kommer cykelmannen, här kommer baklängesmannen och en massa andra glada tillrop samt applåderade och skrek. Jag kände mig då som en världsmästare och tårarna var inte långt borta. Ni har varit en fantastisk hjälp allihopa och jag är så glad och så hoppfull för våra barns framtid med en sådan stor MEDMÄNSKLIGHET som visats mig!!!!!!! TACK!!!!!!!!!!!!!!!!
På min hemsida kommer jag att skriva ner en berättelse om detta projekt men jag måste ha några dagars distans men den kommer säkert att bli ganska humoristiskt skriven då jag mött så många med humor, skratt och glädje, precis det som man behöver, då ändan värker, ländryggens smärta är stor, knäna känns och magen är tom samt också så många speciella människor med mycket att berätta för det vill jag lova, det är inte bara jag som har utmaningar som hobby, även om de inte cyklar enhjuling och springer baklänges!!!!
SÅ DETTA ÄR DEFINITIVT DET SISTA INLÄGGET I DENNA BLOGG SOM HNDLADE OM ENHJULINGSPROJEKTET HÖÖR - STOCKHOLM MED AVSLUTANDE STOCKHOLM MARATHON. ETT FANTASTISKT PROJEKT MED SÅ MYCKET KAMP MEN OCKSÅ SÅ OERHÖRT MYCKET GLÄDJE!!!!!!!!!!! En blogg som jag kommer att sammanfatta i en berättelse på min hemsida inom en vecka eller så. Så återigen TACK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Bilden är från innan jag åkte då jag cyklade in till vårt hus, bilden får spegla hemkomsten som jag inte har någon aktuell bild på. Jippi, Jippi jag klarade det och jag är oerhört stolt, även om många tycker att jag är fullständigt galen, men det bjuder jag på!!!!
söndag 6 juni 2010
Hemma igen!!!
Nu gäller inga nya projekt men när hösten närmar sig så kommer tankarna igen, så det är inte alls uteslutet att det blir något nytt nästa år, eller rättare ganska sannolikt. Konstigt men folk kände igen mig även då jag åkte hem med civila kläder, så därför ställer jag ju mig frågan har jag ett så extremt ansikte (skrattar)!
Bilden är tagen från sovrumsfönstret (där i rummet jag snart ska sova i alla fall senast kl 20.00) och jag gör V-tecken vilket jag tycker jag kan kosta på mig. Så lägger vi nu detta projekt till handlingarna och det blir ett minne i min samling av extrema utmaningar, som jag samlar på för det är ju min hobby. När jag steg av flygplanet på Sturup var jag ganska kraftlös och det sitter i än. Nu lagar frugan mat och det ska bli underbart att få sätta sig och äta med hela familjen samlad. I morgon är det jobb igen, hur det nu ska gå men vad faan man får ju sova en natt och samla kraft.
Den upplevelse jag var med om då jag sprang de sista 10 km baklänges igår var fantastiskt, hejarop, applåder, ryggdunkar, handskakningar, så då var det inte svårt att springa baklänges. Men nu är det över och nu lägger vi som sagt detta projekt till handlingarna, vikten är 72 kg så jag har gått upp 4 kg p g av all skräpmat men jag har inte haft något val. Äta där man kan och äta så mycket som möjligt, har varit mitt motto!
Tack än en gång alla som hejat och peppat, det har varit guld värt!!!!! Ni vet inte vad det betyder förrän ni gör en sådan här extrem utmaning, då förstår ni hur viktigt det är med hejarop! TACK!!!! Nu ska jag äta och äta och äta och sedan sätter vi igång med bantningskuren igen!!!!!!
Nisse och jag!
Efter en snart 2 timmar lång promenad genom det synnerligen vackra Stockholm står jag nu och tittar på vårt Riksdagshus och skriver i bloggen.
Jag har varit och checkat varifrån flygbussen till Bromma går, köpt biljett och vet nu också när den går.
Jag har också varit och hälsat på mîn polare som står staty nedanför Klara kyrka. Nils Ferlin. Den store poeten och busen. Det sägs att han var portförbjuden i sin egna hemstad Filipstad! Jag har dock bara varit portad från min skola i tre veckor men det var på 60-talet så det var ganska oförarliga bus man då gjorde i förhållande till nu!
Numera gör jag väl inga bus utan bara utmaningar!
Vaknar som vanligt tidigt, kl är bara 05
Ha en riktigt bra dag, i de gula och blåa färgerna, Heja Sverige!!!! som har plats för fler!!!
lördag 5 juni 2010
Muck = Motivation, Upphör, Civila, Kläder!
Jag har fått ett enormt stöd av massor av löpare och publik och allra helst efter inslaget i TV4 Nyhetsmorgon, som tydligen föll folk i smaken, efter vad jag fått höra av många!
Jag är glad för att jag återigen klarat av ett av mina extrema uppdrag som jag tränat och kämpat för sedan i november. Min tid blev 4.45 ca och det är bra med tanke på att jag sprang sista milen baklänges, det var då alla såg mig och jag jublades fram , handskakningar, ryggdunkningar och foton. Jag kände mig som en hjälte, en superhjälte. En man lite yngre än vad jag är, sa du är från och med nu min hjälte och idol och han verkade mena allvar, Jag inser nu vad vi människor kan göra om vill verkligen vill. Det är något som jag gång på gång vill säga vill säga men nu är det över. Jag hade inte mobilen med mig då jag sprang så det blev inget foto. Men jag ska skriva lite i morgon bitti med något bifogat foto + en lång redogörelse för de som orkar på söndag kväll, efter att jag kommit hem och umgåtts med min älskade familj, som inte har det så lätt. I morgon åker jag hem till dem via flyg (Malmö Aviation). En familj, som jag inte haft många minuter att tänka på sedan 3 - 4 veckor tillbaka men så är det med oss ego och utmanare, men nu lovar jag att dom ska få hela mig under en lång tid, för även om jag bestämmer något nytt tilll nästa år, så blir jag ändå inte det där lite instängda och osociala egot förrän till nästa sommar. Vi hörs och tack alla snälla ni som stöttat mig, Ni vet inte hur mycket det betyder. Kanske tror många att för Roland Fors är det bara att sätta ut skorna och sedan är det klart. Nej det är enorm kraft, tårar, jävlaranamma och att visa mig själv att målet jag satte upp var realistiskt! För som Gunde alltid säger: ingenting är omöjligt!
En lycklig och glad Roland som är mycket trött men också mycket stolt tackar er alla för allt stöd!
De vänligaste hälsningar till ER oavsett sms, telefon, mail, eller kommentarer eller bara ni som läst hemsida, blogg eller tidnigar eller sett på tv!!!!!
Må väl och ha en bra söndag den 6 juni, vår nationaldag. En dag, som vi absolut inte ska skämmas för utan vara stolta för: Heja Sverige!!!!!!!!!!
Kl är 12, 2 timmar till start
Har nu definitivt bestämt mig fòr att springa de första 32 km som vanligt och bara avsluta med 10 km baklänges. Jag ger mig själv betyget VG ändå. Jag är ju min hårdaste domare själv så jag hoppas ni tycker det är ok?
Ute och går kl 08.30 och funderar!
Det är min förhoppning att ni inte tycker att jag misslyckats utan kanske tycker det är ett klokt beslut.
Ha en riktigt bra dag!
fredag 4 juni 2010
Två sångfåglar!
Roland Fors från skånska Höör
är nog inte som sig bör
varvar maran fram och bak
hoppas att stå rak
Stockholm Stadion sen hans mål
järnkaminers borg av stål
kanske vacker kanske ung
sjung av hjärtat sjung!
God Natt!
Järnkaminers borg, Stadion!
Så har jag då varit ute och gått genom ett vackert och livligt Stockholm. Jag har varit och hämtat min nummerlapp 9858 och också lyckats få en bättre startgrupp. Jag har ätit pasta och druckit, vilket jag fortsätter kvällen och natten med. Räknar väl att få behålla min förändrade dygnsrytm ett tag.
I kväll kl 19.15 i SVT Stockholm sänds en kortare intevju utanför hotellet. I morgon kl 10.38 i direktsänding i Nyhetsmorgon TV4, intervjuas jag från starten i ca 4 min. Måste dock ha enhjulingen med mig, men TV4 har lovat att ta hand om den och skicka den i taxi till hotellet, så jag kan montera ner den för hemresan på flyget på söndag.
Jag har ännu inte bestämt hur jag ska göra i morgon, kuta 21 km på 1.55 sedan baklänges resten eller bara ta 10 km baklänges. Får se hur jag känner mig då jag kommer till halva!
I kväll vill jag speciellt hälsa till Ronny som alltid följer mig i vått och torrt, Lennart i Färjestaden, Andreas på Pressbyrån i Höör, Helena med familj samt alla nya vänner jag fått. Jochen från Kaiserslauten som jag träffade både i går och i dag, samt Leif som hade som mål att cykla genom samtliga svenska städer, alla vandrarhemsvärdar och speciellt de två bröderna i Stavsjö, som berättar så fantastiska historier på människor som passerat förbi där, hotellföreståndare, massörer och sist men inte minst min familj som följer mig via telefon och sms. Fast mina två söner, glömmer oftast bort att jag är ute på utmaningar men visst anser de dem onormala för alla andra men inte för mig. De verkar heller aldrig oroliga eller tveksamma om utgången. Det är värre för min fru, som får gå och vänta tills hon får ett sms med ett enda ord "FRAMME"! Det skriver jag direkt och sedan så har vi ju mer kontakt förstås.
Ja bilden är på Stadion förstås, Järnkaminernas borg "Djurgårdens"! I nästa inlägg ska jag visa er en staty från Järntorget här i Gamla Stan, eller rättare bara två huvuden, det ena klokt och med en förmåga att skriva visor och sjunga dem, en riktigt stor poet. Den andra skriver då sin andra vers på "Flickan i Havanna"! (skrattar)!
Nä nu ska jag gå och dricka coca cola och titta på SVT Stockholm, m a o "mig själv" (skrattar igen)!
12. 00 är vid Slussen!
Som vanligt jobbigt med alla dess förorter Norsborg, Alby, Fittja, Skärholmen osv men till slut Liljeholmen, Liljeholmsbron, Hornsgatan och Slussen. Där stannade jag och tog en bild genom hjulet över Gamla Stan! Glädjen är enorm! Tv4 Stockholm tog emot och Nyhetsmorgon i TV4 ska snart ringa för att de vill ha mig med direkt i morgonstudien i morgon lördag. Lite nervöst för jag kan ju kläcka ur mig vad som helst och mig spelar det i och för sig ingen roll men familjen. Så jag ska skärpa mig, jag lovar!
En ny extrem utmaning Höör -Stockholm, 70 mil på 7 dagar på enhjuling läggs till min samling. En samling som är min hobby, precis liksom andra samlar frimärken, går på loppis osv.
I dag har jag försökt tänka lite klokt, är kanske inte så vanligt men 8 - 10 timmar utan markkontakt för fötterna har påverkat mitt balanssinne lite och kanske gör jag så att jag springer de första 31 km på maran i morgon som vanligt och bara avslutar sista milen med baklängesspring. Jag tänker lite på det gamla ordspråket "DEN SOM GAPAR ÖVER MYCKET MISTER OFTA HELA STYCKET".
Jag är stolt över att ha klarat min utmaning 70 mil på ett hjul på 7 dagar men kanske lite stoltare ändå, att jag kan göra ev ändringar i mina planer. Det är inte vanligt för mig för jag brukar löpa linan ut men visst är det väl rätt tänkt och nog kan jag väl ge hela projektet VG i så fall? 21 km fram och 21 kn baklänges är MVG!
Stockholm i mitt hjärta, nu glömmer jag all tidigare smärta! Jag är FRAMMEEEEEEEEEEE vid Archipelagos hostel på Stora Nygatan och hos Helene, som så snällt låter mig bo här kostnadsfritt med bra service. Tack Helena!
Sovmorgon kl är 04.10 o jag äter
Idag startar jag min sista etapp först kl 5 då jag behöver ladda extra mycket för Stockholmrtrafiken.
Nästa rapport hoppas jag kunna sända från Gamla Stan. Ha det bra alla!
torsdag 3 juni 2010
2,5 timmars behanling!
I morgon in i Stockholm och trängas med bilarna
och fram till Gamla Stan! Visserligen bara 6 mil men kan bli nog så tufft ändå. Min ena vevarm har krånglat lite i dag (gängerna)
Så jag har fått skruva fast den titt som tätt. Sänder en hälsning till alla enhjulare i Sveriges land men lite extra till Sveriges Mr Enhjuling Peter Sandström på unicycle.se som har allt inom enhjulingstillbehör och som jag fått så mycket hjälp av genom åren, Tack Peter!
Bild utanför massagesalongen på två av de som gjorde mig till en piggare människa
Tårar blir glädje
Även Stålmän kan gråta!
Så när jag hörde Björn Afzelius tusen bitar kom de starka känslorna fram, vilket är helt normalt för oss alla!
Bilden från en vägbro över E4 ca 15 km från Vagnhärad. Puh nästan 4 mil kvar!
På TV4 Norrköping hittar ni reportaget från i går.
Även Stålmän kan gråta!
4 timmar 5 mil kl 07.45
Slut på vilan kl är 02.50!
onsdag 2 juni 2010
Tio år sedan sist, STF, Stavsjö vandrarhem
Kl 15.05 efter precis elva timmar sedan starten och den längsta dagsetappen i tid återser jag dels, Tommy och Leif, de två bröderna och vandrarhemsvärdarna sedan 14 år tillbaka, dels den backe som jag drömt mardrömmar om i 10 långa år! Med på bilden är också Björn.
För exakt 10 år sedan sprang jag från Skåne och Hörby och Georgshillsskolan (den skola jag då var anställd som lärare på) i ett vad för att eleverna skulle avstå droger. Jag sprang i 8 dagar och avslutade på den nionde dagen med Stockholm Marathon. Mitt mål för en dagsetapp var då precis som i år, Stavsjö vandrarhem som ligger så bra till vid den gamla Nyköpingsvägen, ca 3 mil från Norrköping och som jag efter det besöket vill höja till skyarna för sin service och stora medmänsklighet. För tio år sedan var den dagens löpningsetapp 9,2 mil. Den sista milen går nere från Bråviken upp till Stavsjö. Då jag kommit till nästan halva backen blev det mörkt och Leif en av de två stora medmänniskorna och vandrarhemsvärdarna kom ner och mötte mig med varm choklad. Jag orkade inte springa utan var ganska borta från all sans, det enda jag visste och tänkte på var fram, gå, spring men nå ditt mål. Kl 23.40 nådde jag och Leif vandrarhemmet där broder Tommy väntade med pasta carbonara! De hade inte bara lämnat en nyckel och skrivit vilket rum jag skulle bo på, vilket givetvis de flesta skulle gjort. Men Tommy och Leif är speciella människor, speciella medmänniskor!
Då jag idag den 2 juni kommer till den där backen så blir jag först rädd och tänker på hur det var sist, men redan efter någon kilometer inser jag att den backen jag haft mardrömmar om i tio år, inte alls var så brant och lång som jag fått för mig. Det var bara att jag var på "gränsen" förra gången, en gräns jag inte alls kände av i dag. Jag möttes med samma stora famn och mottagande och nu så ska det grillas i sommarvärmen, för oj, så varmt det blivit.
Jag har avverkat de två jobbigaste etapperna och kommande två är lite kortare. Att inlägget blev lite längre än vanligt är för att jag fått låna en dator.
Tack för kommentarer och må bra alla!!!! Först mat sedan säng, härligt!!!!!