måndag 7 juni 2010

Måndag morgon och mitt huvud käns så ... nej då inte tung alls, tvärtom!!!!


Måndag morgon, kl är strax efter 7. Vid den här tiden förra veckan hade jag kört 3 - 4 mil på min enhjuling. Idag har jag bara kört frun till stationen, packat min väska för jobb och sitter nu och äter en varm smörgås gjord i ett smörgåsjärn samt dricker mjölk. I dag har jag lite extra med mig till lunchen, för man kan ju inte sluta helt att bara gå över till normal kost, så bland bananer, ägg, drickyoughurt finns också 5 dl vispgrädde. Grädde som jag druckit varje dag under min utmaning!

Avslutningsvis vill jag ödmjukt tacka alla sponsorer, tack alla som hejat och följt mig, tacka alla okända som stannat och pratat, tacka alla ni på Stockholm Marathon som sprang bredvid mig och pratade då jag sprang baklänges, tacka alla ni i publiken som ropade och skrek: här kommer cykelmannen, här kommer baklängesmannen och en massa andra glada tillrop samt applåderade och skrek. Jag kände mig då som en världsmästare och tårarna var inte långt borta. Ni har varit en fantastisk hjälp allihopa och jag är så glad och så hoppfull för våra barns framtid med en sådan stor MEDMÄNSKLIGHET som visats mig!!!!!!! TACK!!!!!!!!!!!!!!!!

På min hemsida kommer jag att skriva ner en berättelse om detta projekt men jag måste ha några dagars distans men den kommer säkert att bli ganska humoristiskt skriven då jag mött så många med humor, skratt och glädje, precis det som man behöver, då ändan värker, ländryggens smärta är stor, knäna känns och magen är tom samt också så många speciella människor med mycket att berätta för det vill jag lova, det är inte bara jag som har utmaningar som hobby, även om de inte cyklar enhjuling och springer baklänges!!!!

SÅ DETTA ÄR DEFINITIVT DET SISTA INLÄGGET I DENNA BLOGG SOM HNDLADE OM ENHJULINGSPROJEKTET HÖÖR - STOCKHOLM MED AVSLUTANDE STOCKHOLM MARATHON. ETT FANTASTISKT PROJEKT MED SÅ MYCKET KAMP MEN OCKSÅ SÅ OERHÖRT MYCKET GLÄDJE!!!!!!!!!!! En blogg som jag kommer att sammanfatta i en berättelse på min hemsida inom en vecka eller så. Så återigen TACK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Bilden är från innan jag åkte då jag cyklade in till vårt hus, bilden får spegla hemkomsten som jag inte har någon aktuell bild på. Jippi, Jippi jag klarade det och jag är oerhört stolt, även om många tycker att jag är fullständigt galen, men det bjuder jag på!!!!

söndag 6 juni 2010

Hemma igen!!!

Kl är lite över 4 och jag är hämtad på Sturup av min älskade hustru. Nyduschad och med rena kläder. Jag har packat upp all min packning och ställt undan enhjulingen för minst två veckor.
Nu gäller inga nya projekt men när hösten närmar sig så kommer tankarna igen, så det är inte alls uteslutet att det blir något nytt nästa år, eller rättare ganska sannolikt. Konstigt men folk kände igen mig även då jag åkte hem med civila kläder, så därför ställer jag ju mig frågan har jag ett så extremt ansikte (skrattar)!

Bilden är tagen från sovrumsfönstret (där i rummet jag snart ska sova i alla fall senast kl 20.00) och jag gör V-tecken vilket jag tycker jag kan kosta på mig. Så lägger vi nu detta projekt till handlingarna och det blir ett minne i min samling av extrema utmaningar, som jag samlar på för det är ju min hobby. När jag steg av flygplanet på Sturup var jag ganska kraftlös och det sitter i än. Nu lagar frugan mat och det ska bli underbart att få sätta sig och äta med hela familjen samlad. I morgon är det jobb igen, hur det nu ska gå men vad faan man får ju sova en natt och samla kraft.

Den upplevelse jag var med om då jag sprang de sista 10 km baklänges igår var fantastiskt, hejarop, applåder, ryggdunkar, handskakningar, så då var det inte svårt att springa baklänges. Men nu är det över och nu lägger vi som sagt detta projekt till handlingarna, vikten är 72 kg så jag har gått upp 4 kg p g av all skräpmat men jag har inte haft något val. Äta där man kan och äta så mycket som möjligt, har varit mitt motto!

Tack än en gång alla som hejat och peppat, det har varit guld värt!!!!! Ni vet inte vad det betyder förrän ni gör en sådan här extrem utmaning, då förstår ni hur viktigt det är med hejarop! TACK!!!! Nu ska jag äta och äta och äta och sedan sätter vi igång med bantningskuren igen!!!!!!

Nisse och jag!

Efter en snart 2 timmar lång promenad genom det synnerligen vackra Stockholm står jag nu och tittar på vårt Riksdagshus och skriver i bloggen.


Jag har varit och checkat varifrån flygbussen till Bromma går, köpt biljett och vet nu också när den går.

Jag har också varit och hälsat på mîn polare som står staty nedanför Klara kyrka. Nils Ferlin. Den store poeten och busen. Det sägs att han var portförbjuden i sin egna hemstad Filipstad! Jag har dock bara varit portad från min skola i tre veckor men det var på 60-talet så det var ganska oförarliga bus man då gjorde i förhållande till nu!

Numera gör jag väl inga bus utan bara utmaningar!

Vaknar som vanligt tidigt, kl är bara 05

Tog en bild på min skitiga tröja som jag bar på runt Stockholm Marathon igår och som jag vände på då det var 32 km kvar. Framsidan blev så att säga baksidan men ändå på något vis framsidan. Ska nu börja montera ned cykeln så mycket det går + packa allt annat i en ryggsäck för flyget hem kl 12.50 från Bromma. Skönt att få komma hem men ìnnan dess så blir det självklart en sista Stockholmspromenad i en av Sveriges vackraste städer så jag återkommer med ett litet Stockholmsreportage vid lunchtid.

Ha en riktigt bra dag, i de gula och blåa färgerna, Heja Sverige!!!! som har plats för fler!!!

lördag 5 juni 2010

Muck = Motivation, Upphör, Civila, Kläder!

Uppdraget utfört och jag är mycket lycklig.
Jag har fått ett enormt stöd av massor av löpare och publik och allra helst efter inslaget i TV4 Nyhetsmorgon, som tydligen föll folk i smaken, efter vad jag fått höra av många!

Jag är glad för att jag återigen klarat av ett av mina extrema uppdrag som jag tränat och kämpat för sedan i november. Min tid blev 4.45 ca och det är bra med tanke på att jag sprang sista milen baklänges, det var då alla såg mig och jag jublades fram , handskakningar, ryggdunkningar och foton. Jag kände mig som en hjälte, en superhjälte. En man lite yngre än vad jag är, sa du är från och med nu min hjälte och idol och han verkade mena allvar, Jag inser nu vad vi människor kan göra om vill verkligen vill. Det är något som jag gång på gång vill säga vill säga men nu är det över. Jag hade inte mobilen med mig då jag sprang så det blev inget foto. Men jag ska skriva lite i morgon bitti med något bifogat foto + en lång redogörelse för de som orkar på söndag kväll, efter att jag kommit hem och umgåtts med min älskade familj, som inte har det så lätt. I morgon åker jag hem till dem via flyg (Malmö Aviation). En familj, som jag inte haft många minuter att tänka på sedan 3 - 4 veckor tillbaka men så är det med oss ego och utmanare, men nu lovar jag att dom ska få hela mig under en lång tid, för även om jag bestämmer något nytt tilll nästa år, så blir jag ändå inte det där lite instängda och osociala egot förrän till nästa sommar. Vi hörs och tack alla snälla ni som stöttat mig, Ni vet inte hur mycket det betyder. Kanske tror många att för Roland Fors är det bara att sätta ut skorna och sedan är det klart. Nej det är enorm kraft, tårar, jävlaranamma och att visa mig själv att målet jag satte upp var realistiskt! För som Gunde alltid säger: ingenting är omöjligt!

En lycklig och glad Roland som är mycket trött men också mycket stolt tackar er alla för allt stöd!
De vänligaste hälsningar till ER oavsett sms, telefon, mail, eller kommentarer eller bara ni som läst hemsida, blogg eller tidnigar eller sett på tv!!!!!
Må väl och ha en bra söndag den 6 juni, vår nationaldag. En dag, som vi absolut inte ska skämmas för utan vara stolta för: Heja Sverige!!!!!!!!!!

Kl är 12, 2 timmar till start

Har blivit intervjuad direkt i TV4, Hoppas det blev bra!
Har nu definitivt bestämt mig fòr att springa de första 32 km som vanligt och bara avsluta med 10 km baklänges. Jag ger mig själv betyget VG ändå. Jag är ju min hårdaste domare själv så jag hoppas ni tycker det är ok?

Ute och går kl 08.30 och funderar!

En natt av funderingar över beslutet 21 km baklänges eller bara de sista 10 har gett mig insikten att p g a min värkande rygg bara springa de sista 10 baklänges!
Det är min förhoppning att ni inte tycker att jag misslyckats utan kanske tycker det är ett klokt beslut.

Ha en riktigt bra dag!